Sannes Möte

Tänkte försöka berätta om mitt besök hos mediet, dels för min egen skull, för att minnas, men kanske kan någon annan också vara intresserad

Var som sagt lite spänd men det gick över när jag träffade Angela som var mitt medium

Ska försöka återge ungefär vad hon sa..Allt var på engelska men ungefär iaf

– Får en känsla av att det är något med dig och utbildning..är du lärare

– Nej

– Hm, men det är något med en utbildning som är viktig för dig..Jag har en äldre dam här, lever din mamma?

– Ja

– OK, det är din mormor (your grandmother on your mothers side). Hon dog av ålder, säger att det var dags för henne och att vi inte ska vara
ledsna över det, hon hade så ont i sin kropp, och var rörelsehindrad(mormor satt i rullstol, o hade fått amputera båda sina ben). Hon säger att ni hade en bra kontakt, (det hade vi, mest när jag var yngre o hon bodde hos oss). Hon säger också att den utbildning du hoppat av var viktigt för dig..

– Har du gått igenom en skilsmässa nyligen? (ja, det har jag ju, 1,5 år sen). Den var bra för dig säger hon (mormor), du är inte ledsen för den, och det var bra att du skilde dig. (ja det håller jag absolut med om)

– Jag har en man här, din pappa..en man med starka händer, fysiskt stark. Ser en stuga framför mig, har han byggt den själv? Han var inte härifrån, (Stockholm) utan norrifrån? Han säger att ni är lika på så sätt att det ni har inom er, i hjärtat, oftast stannar där. Han pratar hela tiden om stugan, att han byggt den..Han ser lite mallig ut över det..Han tackar er för att ni tar hand om den…Han vill säga förlåt.. han kunde inte ändra det som skedde..

– Han har någon med sig.. Du har haft en son?

-Ja..

– Ok, en ung man när han dog, ingen bebis

Ja det stämmer

– Han älskar dig otroligt, ni har så starka band. Annars tyckte han egentligen inte om så många.. /( det stämmer, han var rätt svart o vit, arg på alla). Han dog inte direkt eller hur, han låg i koma ett tag?

-Ja det gjorde han

– Han ville att du ska veta att han hörde dig, han kände all din kärlek, och att ingen förlåtelse behövdes..Det hjälpte honom mycket.. Han var arg på hela världen, alla utom dig..han har fortfarande svårt att inte vara arg på sin pappa, han tycker inte om det han gjorde( ja, vad säger man, ett under att Tommie öht ville träffa sin pappa så elak som han kunde vara mot honom). Men han förstår nu att han skulle värderat livet högre, han slarvade med sitt liv, förstod inte hur viktigt det var.

– Din pappa o mormor o din son är tillsammans hälsar de…Jag frågar din pappa hur det går att vara med svärmor, men han skrattar o säger, det går bra.

– De tar mig med under ett hus, en stuga..Har ni möss under huset?

– Nej, inte vad jag vet..

– OK, men din pappa vill visa att ni har problem under stugan..(ja det har vi, balkarna har ruttnat..)

– Har du köpt ny matta, en med olika färger?

– Ja..(har köpt en matta i Dubai sydd av kohudar i olika färger.)

– Din son säger att den är fin, och att det som återstår är att byta tapet. Men den du tänkt passar inte (har tänkt att sätta upp en fondtapet med stora mönster, men Tommie har rätt den kommer inte passa med mattan)

(Tommie, vad jag saknar dina goda råd, du vet hur mycket jag gillar inredning o var alltid så bra på att ge mig smakråd)

– Din son säger diskbänk, vet du vad han menat med det?

– Nej?

– Han säger att du vill byta eller flytta en diskbänk, han har hört att du är irriterad på den…(ja men hallå, helt sjukt, jag svär över den där diskbänken varje dag, för liten ho så vattnet stänker utanför)

– Ok, nu förstår jag..

– Han skrattar o säger, byt den då mamma (gissar att han säkert sa morsan..)

Jag gråter en del nu, för jag vet ju att han är där, ingen kan veta såna detaljer annars. Jag känner hans närhet,och förstår att han finns, men
gråter av saknaden av våra samtal o hans goa skratt

– Din son pratar om en flicka.. Marta?

– Nej det vet jag inte vem det är..

– Hm, Katta?

– Ja, det stämmer, hans stora kärlek..

– OK, känner du någon Helene?

– Ja..

– Hon har funnits runt omkring dig mycket o hjälp dig?

– Ja..

– Din son vill att du hälsar henne o tackar för att hon hjälper dig..(käraste Lena, han ser dig med..)

– Han säger att du är ledsen för att du inte kan bli farmor, men att du har andra barn omkring dig?

– Ja, det har jag

– Du har två pojkar nära dig?

Visste inte vilka hon menade..

– Bl.a. en pojke som har lite svårare än andra att lära. Men, din son säger att det går bra för honom ändå..

(Jag tänker direkt på Victor, och blir glad för det) Det nadra pojken vet jag inte vem hon menar..

– Har ni haft katt?

– neej svarar jag.

-det finns en katt i familjen som är helt vild o klättrar på väggar o gardiner säger din son.

Ja just det tänker jag, Lippes tokiga katt..

– Men, han har haft en hund?

– Ja

– Jo han säger att han saknar den..och att hunden visst gått
upp lite i vikt?

Jag ler, för Midas har ju börjat få lite rumpa, han har ju gått upp i vikt, och jag förstår att Tommie saknar honom. Men, de ses ju också sen, när det är dax för Midas.

– Han säger att det var skönt att ni hade så bra samtal innan han dog, att ni pratade ut om allt, o att du vet att inget var ditt fel..och att han var förlåten av dig. (På lördagen innan han dog var vi tillsammans en hel dag o pratade, vi pratade också mycket på behandlingshemmet om just det, att inget var mitt fel, och jag sa till honom att det inte fanns något att förlåta, att jag älskade honom som han var)

– Han säger att du ibland står o tittar ut genom fönstret, på en fågel eller solens strålar o att du undrar om det är han

Ja..herregud, det gör jag..

– Han säger, det är inte jag mamma, jag står bredvid dig, jag ser det du ser, jag är alltid bredvid dig, jag älskar dig så

– Är det någon som fyller år idag?

– Nej säjer jag..

– Jomen det är det, både sin son o din pappa säger det..

– Jamen herregud, va snurrig jag är, min mamma fyller ju år idag..

– Ja just det, de vill att du ska gratulera henne..

– De ska fira henne också, mormor, din pappa o din son..Din pappa ska göra favoriträtten..

– Jaha?

– Pannkakor.. (min pappa var världsbäst på pannkakstårta)

– Din pappa frågar vad ni ska äta o ler..

( det visste inte jag, jag var superförkyld så jag åkte aldrig till mamma)

– Din son vill säga förlåt,(hon tar sig för halsen o undrar varför det känns som om hon kvävs)

– Han dog av en överdos, kvävdes svarar jag

– Aha, OK, han är ledsen för det, men vill att du ska veta att de är tillsammans

Hon pekar på min medaljong och säger: Han vet att du har två bilder på honom där.(Ja det stämmer, ett när han e bebis o ett när han fyllde 20)

Här ungefär tar det slut. Jag har nog glömt en massa saker hon sa, får fylla i det när jag minns..

Men, för mig var denna upplevelse så stark, finns inte en chans att mediet skulle kunna gissa dessa saker.. det enda hon visste när jag kom var mitt förnamn

Så, samtidigt som jag grät mycket efteråt, av saknaden av just våra samtal om såna detaljer som mattor o diskbänk..men också om hur mycket jag älskade honom, och han mig,så känner jag mig så oerhört tröstad av att han finns här bredvid mig, han ser mig, o att han hörde mig där på sjukhuset..min älskade pojke..

Jag vet nu att när min tid är inne väntar han där på mig..vi ska ses igen

Jag vet att han visste när han dog att han var förlåten (fanns inget att förlåta men ändå), och att han kände hur mkt jag älskar honom..

Det hjälper mig…… //Sanne